Dikt: Vaniljdrömmar

Vaniljdrömmar

Den senaste tiden har verkligen smygit sig på.
Tiden flyger fram som ett löv på en rutten veranda.
 Med kaffe och vaniljdrömmar
 lyssna, lyssna! regnet slår mot  fönstret.
Ingen tv, ingen dator. En lägenhet utan ström.
En och annan bil. Fast endast dom gamla.
En spindel kryper längs eluttaget.
För snabb för att fångas, för snabb för att dödas. för snabb för att få regnet att sluta falla.
Gröna sneakers, rödrutig termos och ett par gamla kalsonger ligger  väntandes på sängkanten.
Gröna som gräshopparn, optimistiska, pekande mot fönstret, dom vill känna den varma asfalten som solen värmt.
Känna fötter gåendes, känna att dom är på väg.
På väg till solljuset, vaniljdrömmarna och gräshopporna.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0