Willy - Allergic to Morning

En Promenads berättelse.

Början

Klockan är 11.00, kallt och ensamt efter en regnig dag med studier. Jag väljer att ta en promenad, det är så skönt att ta en kvällspromenad. Det är tyst, man hör mina andetag tydligare än när hararna gömmer sig bland grannens sallad. Haren kollar på mig, nästan redo för att attackera eller krama mig.

Jag brukar alltid ta samma väg när jag traskar genom kalmar. Och när jag var på väg mot den mörka vägen där det inte finns några lampor, så var det nånting som blinka till i ögonvrån vid vattendraget.

Vattendraget

Jag tittar ner vid bron och jag ser en manet, två, tre. Massviss av maneter som bara flyter med strömmen under bron. Deras liv går ut på att bara följa med strömmen. Det kändes som att dom följde med strömmen för att dom ville, inte för att dom var tvugna.

Maneter är en intressant hmm fisk? Jag har svårt att säga att det är en fisk, dom har ju ingen direkt hjärna. Men dom är ändå en varelse som äter, simmar och lever i vattnet.

Det finns många giftiga maneter, dock ingen giftig i sverige. Den australiska kubmaneten, sk Box Jellifish kan väga 8 kilo med tentalker upp till två meter långa, Som bränner offret till döds. Jag skulle inte vilja träffa en sådan.

Scary Willy

Jag fortsätter in i mörkret. Jag ser ett par som håller handen, dom stirrade konstigt. hmm vad stirrade dom på? Jag känner ofta att när jag är ute och går och möter nån så tänkter jag ofta att "tänk ifall dom tror att jag ska råna dom nu :s" och går över på andra gatan. En konstig, inte för att jag ser ut som en våldtäksman eller en rånare :S. Jag har även mött som kollat konstigt eller helt plötsligt börjat gå snabbare när dom sett mej haha. Jag bits inte :).

Fotbollskarriären

Jag närmar mig Fredrikskans, där fotbollsdrömmarna föds, där målen görs, där många kalorier försvinner. Enda sen jag var liten så har jag fått ett fotbolls intresse. Självklart har jag fått det genom min far som är detsamma. Jag kommer fortfarande ihåg när jag gick på min första fotbolls träning med en fotbollsskola som västerviks fotbollsförening hade. Jag var så nervös och jag hade en polare med mig, och jag kommer ihåg att jag blev ännu mer nervös när han inte komma i samma lag som mig. Mer av den upplevelsen kommer jag inte ihåg men jag fortsatte att spela fotboll och jag blev bättre och bättre.

Jag kände hela tiden att jag alltid var ett kliv bättre än dom jag spelade med. Och visst fanns drömmen att jag en dag kanske skulle kunna spela i ett stort lag. Jag åkte på fotbollsläger efter läger och konkurrensen var mycket tuffare än innan. Jag var pigg på plan och jag hade en bra spelförståelse för spelet och har alltid haft på planen. Det gjorde att jag inte behövde vara så snabb, eftersom jag förlorade mycket av min snabbhet med åren. När jag inte gick vidare från fotbolls lägren så blev det mer och mer realistiskt att spela i en större klubb i england eller italien inte var så troligt.

När det var dags att börja  gymnasiet så kände jag att jag hade en chans att bli ännu bättre i fotboll ifall jag kom in på ett fotbolls gymnasie, jag sökte flera av dom och kom in på flera men tack vare det nya programmet i västervik, så fick jag inte gå nån annan stans än i där. Det sög verkligen och efter det så gick mitt fotbollsspel
neråt. Jag skadade mig, jag hade halsfluss 5 gånger under våren och efter ett tag så tappade jag suget att komma tillbaka.

Jag kollar på ett kort som jag skulle vilja dela med mig ifall jag hade en scanner. Jag är mellan 3-4 år och har precis fått mina första fotbollsskor och fotbolls tröja. Fotbollslaget var barcelona och spelare var Romario med nummer 11 :). Jag hade ingen aning om vem det var men jag har fortfarande kvar den tröjjan. Den betyder väldigt mycket för mig. Påminner mig om alla härliga stunder som man kan ha i denna sport. Mitt fotbolls intresse kommer alltid att följa mig vart jag än går.

Statue

Jag är snart hemma. Vid en bro som skiljer ängö och centrum. Jag ser dom "fina" nybyggda lägenheterna En 2a för 3 miljoner. Med utsikt över öland och båtplats 2 meter utanför sin hantan. Att kunna ta båten över till öland på sommaren skulle vara så mysigt. Det undgår inte att se att nån har förstört statyen vid det lilla vattendraget. Jag tar en omväg.

Ölandsbron

Det är stjärnklart ute. Jag ser karlavagnen och orions bälte. Det är så vackert ute. Jag sitter vid utkanten av ängö och kollar på ölandsbron. Gula lampor som sammanför kalmar och öland. Man hör havets bris, nån och annan gräshoppa och det är ingen vind ute. Det brukar jämnt blåsa förskräckligt på sånna öppna ytor, men inte idag, inte är jag är där. Jag kunde ta av mig jackan för att inte bli för varm. Jag önska att jag kunde dela med mig tillfället med nån annan. Gröna och Röda ljus som säger "nej här kan ej passera", ett stjärnfall ?! kanske. Man ser det man vill se. Vad skulle min önskan vara ?. Jag vet ej. Det jag vet är att nu måste jag hem.

Ängö Livs

Det började bli kallt när jag gick ifrån den öppna ytan. Som att havet ej ville att jag skulle gå. Jag måste köpa mat, framför allt kaffe. Jag tar vägen förbi närlivs. Och varför? varför är det endast tjejer som jobbar på ängö närlivs ? :) är det för att tjejer är mer ordningssamma ? jag frågade den söta kassörskan detta och log. Jag fick ett svar och leende tillbaka. Jag skulle frågat varför det endast var söta tjejer som jobbade på närlivs så kanske jag skulle fått ett nummer med. ;D

Jag är hemma, På med kaffe. Fram med Cisco och ner med huvudet mellan sidorna.

Slut

Det blir en lång natt