Sextiotals Nostalgi
Jag har sett alla delar av Peter Birros "Upp till Kamp" . Är en 4 olika filmer som hade premiär 2007.
Första Filmen gav mig en nostalgisk längtan efter en flykt, som hela tiden finns i serien. Efter varje film så blev jag mer och mer fäst vid karaktärerna, historian, fotot och livet.
Upp till kamp, skildrar en 60-tals era genom 4 ungdomars liv mellan åren 1965 till 1976. Dessa spelas av Sverrir Gudnason, Fanny Risberg, Simon J Berger och Ruth Vega Fernandez.. Vi får följa dessa karaktärer genom en berättelse om socialdemokratins sverige. Alla karaktärer har sina problem och relationer men genom dessa så finns det lixom så mycket mer bakom. I denna nostalgiska historiska skildring får vi vara med vid kravallerna vid Cue Club, Rolling Stones-spelningen -66 och ockupationen av Hagahuset med mycket mer. Jag blir imponerad av fotot i filmen, flitigt och mycket skickligt. Fångas ständigt av alla dokumäntära bilder som gör filmen så närvarande och realistisk.
Skådespeleriet känns så verkligt, och som gör att man berättar lika mycket om den tiden som om karaktärerna genom dialogen. Oväntade Dialoger som när Tommy presenterar sig som "the girl from the north country" eller när Erik berättar att han sett Allen Ginsbergs kuk, Oväntatade spontana dialoger som gör att jag gillar detta.
Men det som gör filmen vad den är, är icke dom historiska händelserna. Det som verkligen är det intressanta är porträtten under 10års perioden mellan Tommy, Erik, och Lena som spelas så bra av skådespelarna.
Den dialog som var i kamerans focus kan berätta en historia medans statisterna berättade en annan. Mycket bra gjort.
Första Filmen gav mig en nostalgisk längtan efter en flykt, som hela tiden finns i serien. Efter varje film så blev jag mer och mer fäst vid karaktärerna, historian, fotot och livet.
Upp till kamp, skildrar en 60-tals era genom 4 ungdomars liv mellan åren 1965 till 1976. Dessa spelas av Sverrir Gudnason, Fanny Risberg, Simon J Berger och Ruth Vega Fernandez.. Vi får följa dessa karaktärer genom en berättelse om socialdemokratins sverige. Alla karaktärer har sina problem och relationer men genom dessa så finns det lixom så mycket mer bakom. I denna nostalgiska historiska skildring får vi vara med vid kravallerna vid Cue Club, Rolling Stones-spelningen -66 och ockupationen av Hagahuset med mycket mer. Jag blir imponerad av fotot i filmen, flitigt och mycket skickligt. Fångas ständigt av alla dokumäntära bilder som gör filmen så närvarande och realistisk.
Skådespeleriet känns så verkligt, och som gör att man berättar lika mycket om den tiden som om karaktärerna genom dialogen. Oväntade Dialoger som när Tommy presenterar sig som "the girl from the north country" eller när Erik berättar att han sett Allen Ginsbergs kuk, Oväntatade spontana dialoger som gör att jag gillar detta.
Men det som gör filmen vad den är, är icke dom historiska händelserna. Det som verkligen är det intressanta är porträtten under 10års perioden mellan Tommy, Erik, och Lena som spelas så bra av skådespelarna.
Den dialog som var i kamerans focus kan berätta en historia medans statisterna berättade en annan. Mycket bra gjort.
"" Mods, hippies, FNL:are, knarkare, fårskinnspälsar, kommunister, borgare, fackpampar, klasskamp. ""
-citat
Kommentarer
Trackback
